Speculating possible reasons I’m thinking the community factor is what is particularly appealing. Cyprus is a small and tight society where most people are somehow connected. They like to meet in large gatherings such as weddings and christenings.

Keeping in touch with family and friends living outside Cyprus might be another reason. There are in fact almost as many cypriots permanently living in England as in there are on Cyprus for example, and with only a few universities on Cyprus many young cypriots choose to study outside of Cyprus making a lot of new friends abroad.

Something else related that comes to mind is the marketing potential when 95 % of all internet users are connected to fb.

Hur är det med trovärdigheten i bloggar som källor? Många bloggar har vaskat fram och fått ut sanningen snabbare än de vedertagna nyhetsmedierna. Bland bloggarna finns rent av en stor del av dagens tankeelit, som filosoferar fram intressanta tankar och samband som bidrar till att utveckla vårt samhälle. Det handlar om den digitala industrialieringen, med allt vad internet, sociala medier osv heter. Som möjliggör för vem som helst att föra fram källkritik, lyfta fram sanningar och formulera nya idéer. Tankar som förevigas digitalt. Nja.

I bloggland finns verkligen många källor som beskriver samma saker, vilket är bra för trovärdigheten i informationen. Bloggetik i all ära. Men en bloggare kan själv gå in och ändra i sina blogginlägg i efterhand utan att läsaren kan ha någon kännedom om det. Det går inte att vara säker på att en bloggtext är författad det datumet som anges. Texten kan vara förvanskad, ny information kan ha lagts till eller text kan ha tagits bort. Och om bloggaren inte värdesätter sina tankar nog kanske denne deletar inlägg eller i värsta fall avslutar sitt bloggkonto. Puff, så försvinner kunskapen för alltid. Om textförfattaren inte uttrycker sina tankar på annat ställe förstås. Och bloggaren har ju faktiskt all rätt till att joxa med informationen på sin blogg. Det kan handla om viljan att precisera och förfina sina tankar. Ja, och ta sen det här med datahackers. När texten endast är lagrad digitalt finns egentligen ingen garanti på att den kommer att stå emot framtidens dem. Vilket skulle kunna leda till att den manipuleras utan författarens vetskap.

Vad som intresserar mig är hur digitalt författad och sparad information kommer kunna att användas som källor?

Historiska källor som anses trovärdiga idag finns nedskrivna på papper eller dylikt. Men även dessa texter brister givetvis i olika grad i trovärdighet. Särskilt innan tryckerikonstens tillblivelse. I och med ändrade traditioner och språk lade skrivare in sina tolkningar i texterna som de “kopierade” för hand, sk tradering. Det kunde även ske i maktens intresse. Att man till och med hittade på historiska berättelser.

Hur som helst är jag övertygad om att mycket av unikt tänkande kommer att finnas sparat endast digitalt. Kanske för att tänkaren inte är stor nog så att dennes alster ska utgivas på bokförlag. Tänk efter, i framtiden kanske inga texter i framtiden finnas på print. Men frågan är hur vi ska kunna hänvisa till en digital text, när den kanske inte finns kvar en dag eller på något sätt manipuleras imorgon? Känns rätt patetiskt om man ska behöva printa ut och ha minst två personer validera och signera information varje gång man behöver referera till denne. För hur säker egentligen är papper. Tänk bara på förstörelsen av biblioteket i Alexandria. Min förhoppning är att det ska finnas någon fiffig lösning att fixa detta. Har du möjligen någon koll på läget? Vad tror du förresten, är det här en viktig fråga?

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om blogga, datalagring, källor, kunskap, medieanvändning, säkerhet

Hej Elena!

Tack för Ditt brev! Vi uppskattar alltid att få synpunkter och kommentarer, både positiva och negativa som i detta fall. Angående receptändringen som gjorts i år på GB-gräddglass har det inneburit färre tillsatsämnen bla genom en smärre tillsats av gelatin. Detta är inte ett konstgjort ämne utan ett högvärdigt protein som traditionellt har använts i hushållen.

Vår produktutvecklingsavdelning arbetar ständigt på att få fram den allra bästa kvalién både ur ät och hållbarhetssynpunkt. Genom omfattande testverksamhet följer vi upp konsumenternas önskemål och tillverkar produkter i enlighet därmed.

Tyvärr är det omöjligt att tillgodose alla önskemål eftersom smaken är så olika. men vi försöker verkligen vara lyhörda.

Med vänlig hälsning

GB GLACE AB

Jamen, det var som jag hade misstänkt. GB-glassen har blivit fromage. För gelatin har man väl i fromage, inte i glass. Sedan dess har jag inte köpt gräddglassen.

Annat som upprörde vid den här tiden var de dassiga svenska frimärkena. Inga vågade former, gråa färgskalor och alltför sällan djur- och naturmotiv. Frimärken kan till och med vara anledningen till att skicka, eller inte skicka, ett brev. Så jag skrev ett brev om det till Posten och fick svar från Göran Odén på Posten Frimärken daterad 25:e juni 1991:

Tack för brev med synpunkter på frimärksfärger och motivval. Brevet har presenterats i Konst- och programrådet för Postens frimärksutgivning vid dess senaste möte.

Rådet uppskattar alla synpunkter. Det är dock inte så lätt att välja motiv. Önskemålen att uppmärksamma olika typer av jubileer är mycket stort och det är svårt att tillfredsställa olika smakinriktningar. men vi strävar hela tiden att göra så intressanta och vackra frimärken som möjligt. Många nya djurmotiv är också inplanerade för nästa år.

Svenska frimärken trycks i många fall i rent ståltryck, ett värdetryck som inte så många länder har bibehållit. Här finns det vissa färgbegränsningar. För att nå högre färgintensitet trycker vi ibland i kombination med offset eller som rena offsetfrimärken. Sedan finns det olika skolor om färg. Just Malen i utgåvan för fiskar upplevdes av vår konstnärlige expertis som grafiska små mästerverk och kom därför att tryckas i sin mörka färg.

Tack för Era rader. Synpunkter av olika slag hjälper oss i vårt arbeta.

Med vänliga hälsningar,
Postens Frimärken

Självaste rådet hade fått mitt brev presenterat för sig.  Och jag minns att det också blev finare märken inte så lång tid efter detta. Troligen var det trycktekniken eller andra trender som avgjorde. Men vem vet vilken verkan min röst haft på de involverade.

När jag läser de här svaren idag blir jag faktiskt lite rörd över vilken rättshaverist jag (inte) var som med brev ville förändra världen. Nåja, åtminstone ha bättre glass och frimärken.

Mitt senaste försök höjja rösten är genom social media. Facebooksidan ICAs giftsandaler hade senast jag såg efter tre (förutom jag) som gillade sidan. Inga jag känner sedan tidigare. Kanske hittade de till min sida genom en kommentar jag gjort på aftonbladetartikeln som handlar om ICAs giftiga barnskor. Intressant är att alla lämnat öppna kommentarer, vilket säger mig att det är kvalité på “gillarna”.

Sidan handlar om de giftiga rosa Hello Kitty sandaler vi gick med på att köpa åt vår dotter. För att hon aldrig annars tjatar om saker. Vi trodde helt klart alldeles för mycket på märkena ICA och Hello Kitty / Disneys (Cars), och sommarsandalerna kostade trots allt närmare 200 pix. Sidan är en slags protest mot att det får gå till på det sättet idag i Sverige. Får se sen vilken väg det tar.

Om du ogillar att ICA säljer barnsandaler med 32 % dibutylftalat, som är en reproduktionsstörande kemikalie. När gränsvärdet för leksaker går vid 0.1 %. Kanske har du köpt dessa skor till ditt/dina barn. “Gilla” då facebook sidan ICAs giftsandaler.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om kommunikation, påverka, förändra, sociala media, facebook

Hur ser framtiden ut för TV-kanalerna? Vad har avregleringar, ny teknik och en allt mer öppen marknad för betydelse för deras fortlevnad? Öppenhetsförespråkaren Joakim Jardenberg har med SVT under luppen synat TV-branchens till synes positiva inställning till fri tillgänglighet till TV-innehåll i en artikel i SVD, tyvärr något de inte lever upp till. I Sverige har avregleringar gjort det möjligt att finansiera TV-innehåll med reklam på olika sätt. Och med ny teknik kan TV realiseras på många nya sätt.

Numera kryddas medielandskapkapet av en myriad olika former av TV. Webb-TV, video on demand, digital-TV, mobil-TV och IPTV är redan vedertagna begrepp. Och snart har vi till och med google gjort TV. Vart tar TV-mediet slut? Och vart övergår det i något annat? Kan man kalla youtube klipp från TV-program för TV? Är mobilnyheter från SVTplay verkligen TV?

Att tala om mediekonvergens var på modet under andra halvan av 90-talet. Det var vid den här tiden som KTH-professor Nils Enlund introducerade konvergensbegreppet för oss som studerade på media-sektionen. Detta och en, på den tiden het, onlinekurs i KTHs regi i ämnet gav mig en fördjupning som även idag färgar mitt mediatänkande. Ja, det handlade inte bara om en framtida sammansmältning av innehåll, utan även av apparatkonvergens och nätverkskonvergens.

Idag inser vi att det inte endast handlar om att anpassa innehåll till de olika apparaterna, utan att innehållet bör vara specifikt beroende på medieapparat. Ta nyheter som exempel; TV-nyheter, mobilnyheter och internetnyheter har olika målgrupper och givetvis bör innehållet vara anpassat därefter. Även om det exempelvis står TV4play på mobil- eller webbappen.

Och att apparaterna kommer att konvergera tror jag är nys. Snarare tvärtom. Det är viktigt att fundera kring hur apparaten används. Ta det här med mobil-TV; det krävs ett aktivt medvetet lite framåtlutande tittande vilket troligen fungerar bäst för kortare programklipp. Så länge TV-inslagen för mobilen bara är kopior av TV så är de kanske mer häftiga än funktionella. Om inte annat så tröttnar nacken, ögonen eller handen ganska snart. Bara det att skärmen reflekteras i solen reducerar användningen vid mobilt bruk. Luren avger strålning och blir varm vilket gör det obekvämt när man behöver hålla i luren längre stunder. För att inte tala om hackiga nätverk. Vem vill bli avbruten mitt i en episod av Solsidan på TV4play?

Klassiskt TV-tittande däremot innebär viss passivitet och väldigt oaktivt bakåtlutat seende. Och det kommer alltid finnas ett behov av detta. En fet TV-skärm placerad i ett vardagsrum med stora sköna soffor kommer knappast att användas att surfa på. Den är till för långfilm och andra längre program. Det säger sig självt att andra halvan av familjen inte har någon större lust att följa en enda persons irrationella surfäventyr.

Vi är nog överens om att klassisk TV bygger på att sända och ta emot streamade rörliga bilder med tillhörande ljud paketerade i så kallade TV-program som visas i en förutbestämd ordning. Men vem har sagt att dessa program behöver sändas från en TV-kanal? Skulle det exempelvis inte kunna bli så att innehållsleverantörer blir de dominerande inom TV. Genom att du och jag ger de innehållsleverantörer som gör bra program våra pengar kan vi direkt styra vad vi vill se, och hur ofta. Tekniken finns där och finansieringsmöjligheterna. Och vad är inte öppnare än detta? Varför ge pengar till public service som går till program som vi ändå inte får se kanske mer än en gång?

—

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om TV, konvergens, TV-kanaler, öppenhet, fri tillgänglighet, mobil-TV, lean-back, nya media

Jag tänker på när vi vill sträcka ut en hand exempelvis till uteliggaren som vi stöter på vid 7-eleven eller den där alkoholisten på tunnelbanan. Genom att ge pengar, kläder och husrum, finns då inte risken att vi hjälper personen i dess beroende? Samma när det gäller bidrag till hjälporganisationer. Frågan är om vår hjälp mest handlar om att slippa ha dåligt samvete? Över hur illa andra kan ha det ställt trots att vi egentligen har så det blir över. Snarare än om en genuin omtanke om sin nästa? Måste man ge till första bästa som tigger, eller till tjusiga organisationer med vackra vädjande ord på reklamen?

Hur är det när det gäller våra hjälpambitioner avseende folk, länder, och kulturer långt från våra egna. Kanske är vi färgade av våra egna tankar om vad som är ett bra sätt att leva på. Det är troligt att vi inte delar samma människosyn, och inte förstår sedvänjor eller de maktrukturer som dominerar. Är vår hjälp värd något om våra hjälpinsatser ändå inte når fram eller till och med förvärrar för de hjälpbehövande. Är det dessutom inte mer effektivt med hjälp näraifrån vad gäller transporter, tid, naturresurser osv? Tyvärr tror jag att så länge vi inte finns där för våra medmänniskor så kommer vår “hjälp” via hjälporganisationer att behövas. Även om mer eller mindre oeffektivt utnyttjade.

Jag är övertygad om att det bästa vore om vi fokuserade våra energier till det som verkligen förändrar till det bättre. Tänka till när det gäller att från oben “hjälpa folk i nöd” och anstränga oss att se ensamma grannen, ledsna kassörskan på Vivo, alkade kompisens syster eller arbetskompisens pappa som i och med skilsmässan tappat förmågan att ordna tak över sitt huvud. Genom att finnas där för dem tror jag vi har större möjlighet att skapa verklig positiv förändring. Och man ska inte underskatta ringar-på-vattnet-effekten. När vi finns där för dem i vår närhet, har fler möjlighet att finnas där för dem i sin närhet osv osv.

Ta det här med stress exempelvis. Snabba häftiga andetag gör så att lungorna eller hjärnan inte syresätts tillräckligt. Med fokuserad andning, blir jag mer effektiv även när det är väldigt mycket på gång. Att tänka på andningen hjälper till och med vid extrem smärta såsom vid en förlossning.

När jag väl får tid att utöva Yoga är det en oslagbar upplevelse av långsamma medvetna rörelser med fullständig fokus på aktiviteten. Det ger hjärnan vila och är faktiskt bästa möjliga fysiska träningen.

Meditation – i den meningen att man fokuserar på en känsla, en punkt, en tanke eller andningen för den delen – är något jag tillämpar när jag exempelvis behöver somna snabbt. En stillhet infinner sig när störande tankar inte får någon uppmärksamhet och oftast kommer sömnen snart därefter.

När jag är på väg någonstans går jag gärna snabbt. Det är en vana som jag lätt kommer in i även om jag egentligen inte har någon tid att passa eller något mål att uppfylla. Visserligen är det skönt att komma upp i tempo ibland och känna sig effektiv. Men med barnen har jag på senaste tiden lärt mig att gå långsamt, väldigt långsamt. Jag tar mycket mer in ljuden, bilderna, väder och vind. Numera tar vi oss ofta god tid att gå hem från dagis, istället för att hasta till parkleken för en timmes lek och sedan hasta hem för att laga middag.

En grundförutsättning för harmoni och levnadsglädje handlar om att accepterar sig själv sån man är. Om jag “misslyckas” finns det egentligen ingen mening med att klanka på mig själv. Jag har tröttnat på det, istället försöker jag se på mig själv med blida ögon och med tillförsikt.

Ja, det är de här är några betraktelser kring mindfulness i mitt liv. Du har säkert dina egna reflektioner. Men håll med mig om att idéerna inte är något revolutionerande. Snarare handlar det om välbeprövad gammal visdom. Jamen, låt oss kalla det mindfulness så har vi en gemensam nämnare när vi funderar kring livskvalité. Det är ju bra att ämnet är på tapeten. Men imorgon heter det säkert något annat.

När sonen sätter sig på tvären för att få sin vilja igenom, brukar jag säga att jag vill ha en raket och flyga med till månen. Mest för att det är omöjligt, vilket han snopet informerar mig om. Min man däremot tror det är möjligt bo på mars. Det är bara lite olika sätt att se på samma sak. Vi kan inte härma någon annan, vi har våra egna gränser för vår fantasi, vilja och mål i livet.

Precis som många av mina jämnåriga, upplever jag idag att självinsikten och harmonin är bättre än någonsin. Det har varit en resa att nå dit, av livskriser, skaka av sig fördomar, väcka liv i slumrande egenskaper. Idéer har kristalliserats fram som numera vägleder mitt liv. Under resans gång har jag lärt mig att älska den jag är nu, veta att efter regn kommer solsken och våga kasta mig i livets flow. Har också förstått hur jag vill prioritera spridandet av kärlek: I given ordning genom att älska mig själv, min familj, mina vänner, mina grupper, mina grannar, mitt samhälle, min region, mitt land, min världsdel, jorden, universum.

Jobbfronten är väl egentligen det område som jag har minst harmoni kring fortfarande. Och ursäkterna är många:  brist på relevant arbetslivserfarenhet, företagsklimatet, socialistiska arvet, svårt hitta bättre jobb, svårt starta eget, avsaknad av goda idéer… bah! Kanske handlar det om bekvämlig avvaktan på bra möjligheter? Men jag tror mig ana en brytningspunkt. Det är nu eller aldrig; jag får jaga de feta sparvarna själv. Så jag säger till mig själv avseende jobbfronten:

• Älska dig själv, förlåt dig dina brister
• Gör vad du vill, inte vad någon annan vill
• Gå in i kriser med tillförsikt
• Följ flowet, släpp kontrollen
• Kärleksprioritera enligt närhetsprincipen

En ny kul applikation att love bomba dina snälla twittervänner / -kollegor / … med, av @fdqps: TweetKarma

Att ha måtta i allt är en levnadsvisdom som genomsyrar mitt dagliga tänkande. Mina gamla förfäder hade inte det medielandskap att orientera sig i som vi har idag. Men de hade allt det andra att förhålla sig till såsom hur spendera tid med familj, vänner och bekanta, på arbete (doulia, vilket förövrigt även betyder slaveri på grekiska), fest och hobbies.

Att gå in i maniska faser och utsätta sig för ett visst mått av stress tror jag bara är bra. Dagens medielandskap är allt mer digitaliserad, och en vanlig dag väver vi numera in sociala medier, internet och sms mellan våra övriga aktiviteter. Det är i själva växlandet mellan alla dessa aktiviteter, så kallad multi-tasking, som det kan börja gå inflation i vår effektivitet, vi gör fler misstag och tappar förmågan att fokusera på djupet av olika ämnen.

Dessutom innebär vårt nya sätt att använda media att hjärnan stimuleras som om den blev utsatt för extra dopamin, d v s den kommer in i ett maniskt tillstånd där den kreativa processen störs. Genom att ge hjärnan vila och sömn balanseras dock hjärnan. Just nu är jag nog inne i en lite mer manisk fas, men jag tror att den fortfarande är inom den positiva stressens ramar. Det ska bli spännande att se hur min medieanvändning kommer att se ut efter mitt pågående omorienterande i de nya medielandskapet. Men med livskvalité som kompass blir det nog hur bra som helst.

EDIT: Andra relaterade artiklar i ämnet i veckan: NY Times och socialmediatoday

Riktar du telefonen åt olika håll får du information om avstånd till pralinbutiken, adress samt färdbeskrivning. Du kan även nå butikens hemsida, ringa upp butiken eller läsa/ge recensioner (via pralinkartan.se). Allt på max två knapptryckningar. Pröva gärna pralinkartan och berätta vad det smakar!

Då jag byggde lagret utgick jag i mycket från how-to hos Teknograd. Innehållet (kontaktinfo och koordinater) hämtade jag från pralinkartan.se via KLM- samt WP-exporter. Min man, som bland annat är illustratör, har bidragit med tjusiga illustrationer. Idag kan sökintervallet på pralinkartan ändras (genom att klicka på blomman) upp till 10 km.

Har haft väldigt kul på vägen och rekommenderar dig varmt att bygga ditt eget lager. Har du synpunkter eller frågor på lagret pralinkartan? Tveka inte att framföra dem.

___

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om iPhone, datatelefon, innovativt, nya media, augment reality, sociala media